fannybajs

Jag tänker, jag försöker samla tankarna och få de på rätt plats. Inte så de tar över, inte göra så jag mår så dåligt. Jag vill klara mig själv, jag vill inte ha hjälp av någon som inte förstår. Jag saknar honom, så jävla mycket. Jag säger hela tiden att jag inte bryr mig, men jag skriker när jag säger de, hjärtat dunkar så snabbt när jag inser att jag vill vara en del av honom, att han ska älska mig som han gjorde när jag var liten. Sanningen är att jag aldrig kommer få se han igen, kommer aldrig få kalla honom pappa igen. De gör ont att han väljer all skit före mig. En liten påse som får dig hög istället för din dotter. De svider som in i helvete. Även om tårarna rinner så hjälper de inte, varför gråter man? Är det för man är ledsen eller för att visa att man mår så sjukt dåligt och nästan skriker på hjälp?

 

Bilderna gör ont, dom med. Att titta på de så visar du att du älskade mig, i alla fall. För du var ren i 6år. För min skull. Men att du var påtänd medans jag låg i mammas mage, ibland önskar jag att du aldrig träffade mamma. Men såklart så var jag pappas flicka, så jävla klart var jag de. Du lämnade mig när jag var 6-7år och knappt tittat tillbaks. Varför förstod jag inte vart du var när jag och mamma stod utanför häktet i Gävle, jag hade ingen aning varför du var där och inte hemma. Jag kommer ihåg när jag hälsade på dig när du satt i fängelset. Jag och mamma brukade alltid tävla om vilken färg han hade på byxorna. Jag gissade rätt en gång, och jag gissade på gröna och jag hade rätt. Vi fick sitta i en litet rum ett bord och 4stolar. Och jag var glad som vanligt och mamma grät. Jag var glad att se min pappa, men varför var han aldrig hemma med mig. Som han brukade.

 

När jag var 10år ungefär, så hade vi sätts lite då och då mellan åren och du hade fått en lägenhet på söder, kommer exakt ihåg vilken våning och hus. Jag på minns när står och väntar på bussen, flera gånger i veckan. När jag kom dit var de ett hål i din dörr, du sa att de var någon som hade försökt gjort inbrott, men de var ute efter dig. Varför var folk ute för att döda dig, varför. Jag fick ligga i ett tomt rum med en säng. Medans du tog hem några medans jag ’’sov’’ . de var massa konstiga saker i ditt rum, du hade lekt med ljusen så de var av, allt låg huller och buller, du städade hela tiden. Du var konstig. De var den sista gången jag såg dig. Då jag togs ifrån dig föralltid kändes det som. Jag får inte träffa dig. Jag får verkligen inte. Och att du inte ens försöker för min skulle gör ännu mer ont.

 

Jag skickade ett pm till dig på Fb, jag var så arg. Jag skrev elaka saker. De var i höstas. Jag fick svar i januari. Han hade suttit inne för inte haft körkort och kört. Du skrev massa men du var så påtänd så jag fattade knappt något av du skrev. Du skyllde på din telefon. Men jag låtsades att jag inte fattade och kanske försöka tro att han hade lagt av med all skit, för de va de han påstod. Han berättade om hur bra han mådde, han städade hela tiden och var full igång och har aldrig mått så bra som han gjorde tydligen. han skulle ringa upp mig, för första gången på 7år. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen, var så nervös och arg. När han ringde så var de som ingenting hade hänt, han hade sin vänliga röst och låtsades som ingenting. Jag skrek åt honom så jag fick ont i halsen, han hittade på alla tillfällen han har sårat mig, lovat mig, allt. Han satt där och skrek tillbaka och ibland var han lugn. Vi bestämde oss för att hålla kontakten och jag kände att vart varm, kanske jag skulle få tillbaka honom, för de är allt jag vill. Jag vill inte vara utan honom, för med han kommer jag antagligen känna mig helt hel och sista pusselbiten faller på plats.

 

När vi pratade så pratade han bara om sig själv, han frågade aldrig något om mig, han var inte ett dugg intresserad. De blev jobbigt att lyssna på honom. Vart jobbigt att se när hans namn kom upp på telefonen. Varför kändes det så? Varför var jag inte glad, menar jag fick äntligen prata med min pappa, som jag har väntat i alla dessa år och plus att han säger att han är ren och lagt av med allt och brytigt alla kontakter som han hamnar skiten i. Jag trodde på honom, vad jag skulle jag göra då? Jag svettas när jag skriver om dig, jag får någon slags panik för jag behöver dig så. Varför kan du aldrig förstå de. Vi hade väl pratat i en månad tror jag sen fick jag reda på att du var hög. Jag sprängdes, jag hade ingen aning om vad jag skulle säga. Men jag bad dig ringa mig och du sa agt du skulle ringa om 2minuter. De tog 15min. Visste då att något var fel. Du hade en annorlunda röst, inte den snälla rösten. Jag kände rakt igenom telefonen. Du bor i stockholm, och jag i gävle, eller sandviken. De är 20mil ifrån. Jag kunde liksom inte komma hem till dig och slå och skrika på dig. För de var de jag velade göra mest just då. Du ringde upp och jag var så arg. Du kallade en annan tjej för din dotter och du hjälper henne mer än vad du hjälper mig. Du brydde dig mer om henne än mig. Du sa att jag var dum i huvudet , jag fick prata med någon som kunde ’’intyga’’ att du inte hade tagit droger. Men de du tar syns inte på proverna. De vet du om, du kan lura vilken jävel du vill. För man måste ta i blodet, i urinen syns det inte. Kändes som hela världen rasade, jag grät inte, jag var så arg så jag kunde slå sönder vad som helst. Du kallade mig så mycket saker, hur du ens kunde göra så. Jag får. Jag får säga vad jag vill till dig, för du har svikit mig och lurat mig. Jag la på luren för jag var så arg för du skrek åt mig, du kunde inte ens erkänna att du inte var ren. Du ringde inte ens upp mig. Inte en ända gång. Du har inte hört av dig sen dess.

 

Jag går med en sorg. Klart som fan. Du är inte ens beroende, för man blir inte beroende utav amfetamin. Du kan sluta när du vill utan att ha de jobbigt som fan. Du väljer skiten istället för mig. De får mig känna så sjukt värdelös. Jag betyder ingenting för dig. Du har aldrig sagt grattis när jag fyller år, inte fått någonting utav dig. Fick 3000 en gång. Men de var stulna, så kändes fel. Du gör så mycket skit, jag vet inte ens hälften utav allt du gör. Fick reda för att tag sen utav en som umgicks med honom. Men han satt i häktet, för att har hotat en person om pengar i karlskorna, stod i tidingen. Var jag stolt?

 

Jag pratar aldrig om honom. Jag skäms, så jävla mycket. Och jag saknar honom, mer än något annat. Vill ha min pappa, så många andra har. Jag kommer påminnas utav honom hela mitt liv för folk kommer alltid fråga om vart min pappa är eller vad han jobbar med. Jag blir tom när frågan kommer och jag skrattar. Vet inte vad jag ska säga, blir alltid att andra talar om att jag inte har någon kontakt med honom. Men ingen förstår, hur ont det gör. Många säger att de förstår, men ingen jävel förstår hur svårt det är. För alla känner olika och jag klarar knappt att prata om honom. Jag gråter när jag tänker på honom och väntar på dagen han dör. De är bara en tidsfråga. Varför vill han inte ha mig som hans dotter, varför är allt viktigare än mig. Jag ligger längst ner på hans lista på viktiga saker. Jag vill inte visa att jag är ledsen för honom, jag vill inte visa att jag saknar honom eller att jag ens tänker på honom. Jag vill att folk ska se att jag klarar mig utan honom och att jag inte bryr mig. För egentligen frågar ingen hur de är, säger jag något om honom så blir alla tysta och tittar bort. När jag väl vill ha hjälp ser ingen de. Jag tycker sjukt synd om mig just nu, jag vet inte om de är okej. Uppmärksamhet står det väl i min panna just nu. Jag dör, känns det som. Jag kan inte sluta tänka på honom, han finns där i varje sekund och jag önskar att någon läste mina tankar.

 

Att få krama honom eller att se honom så glad som på bilderna skulle göra min dag. Att få se honom någon gång i veckan så skulle känns mer än bra. Många säger att jag glömma bort honom och skita i allt han säger. MEN HUR FAN SKA JAG KUNNA GÖRA DE? Han är min pappa, han är min andra halva. Fast han aldrig har funnits där för mig. De ända han har gjort är att sårat mig på gång på gång. Min mamma, min bror, precis alla har han sårat. För drogerna. Kommer aldrig glömma när han skulle komma på min födelsedag, jag väntade och väntade. Jag hoppade för jag var så glad att han skulle komma. Men han sket i mig för att han skulle träffa några vänner och äta. Jag satt och grät när jag var 9år ungefär för han struntade i att komma. Nej. Viktig var/är jag inte för honom. Spelar ingen roll vad folk säger, att han bryr sig om mig men visar de inte. Fuck nej. Att han älskar mig och allt. Nej han gör inte de. Jag har insett de, och jag inser att jag aldrig kommer få ha en pappa. Jag lever med det idag. Men jag ser honom som död, för jag ser han inte, jag pratar inte med honom. Han är död för mig. Men jag saknar honom så himla mycket. Och jag älskar honom för att var ren i 6år. Men jag hatar honom idag. Och inga tårar ersätter honom, ingen kan ersätta honom. Ingen.

Orkar fan inte leva mer. Så trött på hur världens har omvandlats till.

Menar, typ 10åringar springer runt med iphones och märkes kläder så de bara sjunger om de. Snart förlorar alla oskulden när de är 11 - 12år. Skulle inte förvåna mig ett dugg.

Man kan inte ens gå ut för man vet inte vem de är som gömmer sig någonstans och sen hoppar fram och våldtar en eller dödar en. Kul liv.

Alla djur utrotas typ för de tar bort all skog och dödar alla djur eller tar med djuren och säljer de på en jävla marknad. tar bort kroppsdelar på djur för de är värda mycket pengar.

Allt handlar om pengar och alla pengar är snart gone.

Vad man än gör nu så gör man alltid de för uppmärksamhet, ttycker alla. Alla lägger ut bilder på fb för att på 1000 likes typ.

Folk tar droger och dricker alkohol och blir hög och full. De gör inbrott, lurar alla och är elak.

folk tar mer självmord, undrar varför? finns många orsaker men skulle tänka mig mobbning. Hon/han hade väl inte en iphone antar jag.

Kommer fan inte på något nu men jag hoppas jorden går under så slipper vi detta. :)

 

 

Börjar bli ganska trött på att vi svenskar tar in 5000 invandrare per vecka. När ska vi stoppa, för om vi inte gör så slutar vi som Grekland. Kul liv. Men visst, synd om er som bor i krigland osv, men vafan. Ni snor våra pengar och jobb fan. Sen finns det ur gulliga invandrare och vissa förstör, som slåss, våldtänkt osv.

 

Har inget jävla emot er. Men snart är vi som USA, blandning. Okej, vi är redan det. Är typ 30-40% invandrare i Sverige, känns det som ifall. Jävligt trött på eran jävla attityd om allt. Såhär låter det, '' Ha respekt'' Fan det ända de tjatar om, jo kan visa dig lite respekt om du gör det först. Bitchiga flickor, ni som fixar bråken i Sverige, typ.

Hoppas ni vinner nästa val, eftersom ni bara går uppåt hela tiden. 
och näe, jag är inte rasist. Men nu äre fan nog på alla invandrare och jimmy är så jävla missförstod, men han har så jävla rät.

för att försöka förstå mig, look at this moooovie.

Allt hon gör, känner, ser på saker, exakt samma för mig. Men jag har lärt mig att ggå ''normalt'', försöka kolla in i folks ögon när man pratar, kan bara i 20-30 sek, ha en rytm när jag pratar, inte som en robort. Ingen förstår heller vilken panik man får, av allt. Hon skriker och lugnar ner sig utav en ko sak, jag lyssnar på musik, förr snurrade jag. I timmar. Tar någon min plats iskolan, jag kan verkligen stor gråta och skrika för det är min plats, och någon sitter på den. Paniken man får, går fan inte att förklara.  Men laadda ner filmen, gör ni inte de, köp eller kolla på youtube. Awesome film.

Natti, är helt slut och vet ej varför jag är upppe nu, kanske för jag kollade på filmen, men, a. natt

 

Idag. Lite trött och dåligt samvete. Men varför?

Good Charlotte – We Believe

Gammal, men bäst.

 

känner mig inte som en männsika, helt tom. Som sagt, det ekar, och jag blir galen utav det. Varför ska jag alltid känna såhär, kan jag nångång känna mig hel och inte tänka på allt det dåliga. for once. Jag fattar varför folk inte orkar med mig, för jag orkar inte ens med mig själv. Jag bollar med mig själv, fram och tillbaka. Jag vill vara i mitten, inte på kanten. De är där man ramlar, faller. trasslar in mig själv i mina egna tankar, hålet blir aldrig täckt. Varför måste det vara ihåligt, har jag inte straffats nog? Det är så jävla fel att skriva ut det här, och ja. JAg söker uppmärksamhet, för jag mår så jävla dåligt så jag inte vet vart jag ska ta vägen.

bara min så det sjunger om det.

Brukar glo på dig i smyg, precis som första gången jag såg dig. Och känns likadant, förutom att jag kan glo på dig även när du glor tillbaka, haha. Inget gör mig så lycklig som du kan göra, bara att du tittar på mig med dina fina ögon. Utan dig blir jag en jävl grottmännsika................. Love youuuu!

Allt man ser just nu när alla skriver om hur grymma brynäs är (håller med) och andra skriver hur dåliga vi är för vi tycker bara om de när det går bra för dom? Haha, assssså.

 

1. Kan hålla med att det är dåligt att vissa bara skriver när de går bra för de, även när det går som sämst ska man ju ända tycka att det är bra osv. Men vem vill läsa om något deppigt skit? Inte jag ifall. Man blir ju as glad när de vinner och vill dela glädjen typ? Lite rätt är det.

 

Sen det andra då. Man ska tydligen alltid vara på plats när det spelar hemma, kanske inte är lätt? menar det bor 36 000 i Sandviken och 100 000 i Gävle och det finns 10 000platser ungefär i arean, ahha hur fan tänkte ni där? Alla får inte plats, ni vet, slutsålt. Vad ska man göra dÅ? Jo, man bänkar sig framför tven. Men det är tydligen fel?

Ni alla som skriver sådna suriga statusar är bara sura för brynäs är i final, och inte era favoritlag? Brynäs är så jävla värd det här, var 13årsen det vann och var med i final? Shut the fuck up och var glad istället för laget, och sen sluta klaga på alla som inte är på matchen men skriver på fb.

Kommer somna när som helst, hörs imorgon <3

Vi bråkar, vi skrattar, vi gör precis allting tillsammans. Hur ska jag kunna beskriva min lycka genom ord till dig? Kommer aldrig kunna beskriva hur mycket jag älskar dig i pengar, eller massa ord. Det ända sättet att visa det är att jag är med dig, skrattar, är sur och myser med dig. Känslan när jag såg dig, och känslan jag har nu. Jag är överlycklig, för jag fick min kille, den killen jag såg, som jag inte hade någon aning om vem det var. Och helt plötsligt så satt du på min sängkant och nu är du den rätta killen för mig. Den jag alltid vill vara med. Ett liv utan dig nu skulle bli jordens undergång. Jag försöker tänka mig igenom allt om du skulle lämna mig, eller dö Vad som helst för att jag ska bli ensam igen. Jag kan inte hitta någon väg. För det verkar som det är menat, du och jag.

 

Att jag surar och vill bara ligga i sängen och glo på tv och orkar inte pussas, klart det är en del av mig. Jag är inte den som vill ligga och kyssas precis hela tiden, det blir jobbigt för mig. Men det skulle aldrig betyda att jag inte älskar dig, för jag älskar dig av hela mitt hjärta. Jag brukar alltid vara vaken när du sover, för du är en sömntuta på kvällarna. Men alltid när jag kollar på film så blir det att jag bara vänder mig och kollar på dig en stund. För du är den sötaste som finns när du sover och älskar när du pratar i sömnen. Vet att du inte tror på mig när jag säger allt du har sagt på natten när jag berättar det för dig, du får alltid ett stort leende på läpparna och viftar på armarna och säger: Nej, det har jag inte sagt, jag kommer inte ihåg det. Man bah, KLAPP IPANNAN!

 

Du ler jämt, du är alltid glad. En sån jävla stor personlighet, du är galen, rolig, glad och störd. Precis så som jag behöver, någon som är alltid glad emot mig. Och jag hatar när du aldrig vill ta kort, du är den finaste som står på jorden, så varför visar du inte upp ditt fina ansikte till världen? Och när jag får kort på honom, jag lovar. Jag fick kämpa. Jag kan knappt vänta på att börja mitt liv med honom, själva. Jag vill bara gå klart skolan, börja jobba, flytta tillsammans med honom och SKAFFA UNG JÄVLAR. Bara leva tillsammans med dig, dag in och ut. Allt utan dig är så jävla tråkigt, när jag är med folk så längtar jag alltid efter dig. Närjag var i Helsingborg i 4dar så låg jag på soffan och bara var så ledsen som man kan bli för jag saknade dig enormt mycket. Livet blir fan tungt när du inte finns nära. Telefon räcker inte men jag älskar att höra ditt hej. Dina morgon SMS och kvälls. Ibland ringer du bara för att säga godnatt och säger jag älskar dig tusen gånger innan vi lägger på. Vem trodde att du någonsin skulle älska mig?

 

Jag visste, jag var så säker att jag inte hade någon chans på dig. Kände på mig att du hade en flickvän, och vart så nervös varje gång jag såg dig. Jag vände bort huvudet, tog på mig luvan. För jag hade ingen aning om vad du tycket om mig den dagen, och nu vet jag, haha. Men när du gick förbi där, så fastande jag alltid och hörde ingen säga något när de pratade till mig. Hur kunde du fånga mig så otroligt? Att jag hoppade och skrek varje gång jag fick sms av dig. Hade inte en aning om du smsade med andra eller bara med mig. Men vart så jävla besatt av dig, tänkte på dig hela tiden, kollade på dina bilder på fb hela tiden och allt du hade skrivit. Jag vart så jävla sur när du hade åkt utomlands, men såklart. jag gillade dina statusar, om allt du skrev. Du borde ha märkt det? Haha. Varför tog det 4månader för oss att ta första steget? Vi var sådna fegisar som bara låg och smsade varandra och på något sätt hoppades på att någon vågade.

 

När du kom och gick, stannade allt upp, igen.. Var så nervös, skulle jag krama dig eller inte? Hade ju fan längtat att göra det. Jag fick de, hur bra kändes det`? Det är också en grej jag aldrig kommer kunna beskriva. När vi låg där i sängen, dag in och dag ut, när du tog stegt att hålla om mig. Mitt hjärta stannade, och vart helt varm och kändes alltid att här hör jag hemma. Han kommer bli mitt liv, han får mig mer levande än någonsin. Jag var så rädd och osäker. Jag gick varjedag och undrade när kommer dagen han lämnar mig? Kommer han göra det eller vill han bara sex kanske? jag var så jävla rädd, eftersom jag hade hittat den killen jag var helt förtrollad i. Bästa minnet.. Måste ha vart när vi brottades i snön, i februari förra året. Vi kastade varandra och tanten som stod och glodde på oss. Kunde inte ha vart mer levande.

 

Jag är fortfarande rädd, att du ska hitta någon bättre. Eller att du lämnar mig för att du tröttat på mig, på mig eller mina humör. Eller att det ringer och säger att du är död. Min luft skulle försvinna ur mina lugnor, att tänka tanken gör mig alltid tårögd. För min värld skulle rasa, mina dagar skulle vara sommar dagar året om med dig, men skulle bli förstörda och mörka. Tårar skulle rinna hela dagen och natten. Jag skulle aldrig klara av att förlora dig helt, att du skulle dö, åhnje. Det finns inte med i min framtid. för jag vara så försiktg, för du är mitt allt.

 

Jag är lycklig, med dig. Finns ingen annan skulle vilja vara med. Alla jävla killar ser och är ointressanta för mig, spelar ingen roll hur mycket det slicker röv så finns det bara du i min hjärna. För jag kämpade för dig, jag släpper dig inte i första taget. Jag älskar dig, plutten.

Så söööt!

Lyssna på texten, underbar.

 

Går man igenom sin själ, försöker runda hjärnan men när man kommer tillslutet så tar det stopp och lär börja om från början. Man hittar aldrig svaret, varför man är så, tycker så, känner så. Allt är en gåta och att tycka om sig själv är nog svårast på hela jorden. Varför kretsar allt runt om hur man ser ut, varför måste man vara smal och no fet på kroppen för att vara ''sexig''? Jag kan se på mig själv tusen gånger och hittar aldrig något bra, inget som ser någolunda bra.

 

Jag har tappat bort mig tootalt. Jag hittar mig själv ingenstans, man trasslar bort sig i alla tankar. Jag försvinner i min egna blick, jag drunknar i allt jag hör. Jag vet inte, vet fan ingenting. Jag blir arg/irriterad så lätt, jag flippar ur totalt. Jag blir bitchig för ingenting, jag kan känna själv hur min blick ser ut. Även om jag är glad, även när jag tror det själv så är det fortfarande ihåligt. Det slår mig flera gånger, att jag inte är ensam om skiten, men varför lämnar den aldrig mig. Det är som den ska sitta i mitt huvud hela livet och påpeka allt jag gör.

 

Jag lämnar inte livet, min själ lämnar hela världen för något som jag inte vet varför. Vet ingen annan som isolerar sig mer än vad jag gör. Jag kan sitta och glo på en tv jävel utan att den är på mer än 1timme och tänka undra hur den skulle se ut om den är svart? Ni fattar. Jag är total lost.

Ska ta och ringa min psykolog och börja gå där varje vecka igen, så blir allt bra. D;

1. hur gammal är du & vilken linje ska/går du på i gymnasiet? :)
- Jag är 16, fyller 17 om någon vecka och går vård&omsorg :)


2. Vart bor din pojkvän?

-Min pojkvän bor i Gävle, villa staden och på stan :)

 

3. tar du någon medicin?

-Ja, 1 på morgonen och 2st på kvällen.

 

4. Brukar du vara med hans kompisar och kommer du överens med dem?
- Ja, det brukar jag. Men händer inte ofta, för när vi är med varandra så vill vi bara vara med varann, hah. Men ja, hans vänner är sjuka, lite som mig. Så jAAAA

 

5. vad älskar du att göra?

- Att vara med min älskade pojke!

 

6. var är tvålen?

- hm, Ida. Tror den finns i fängelset med massa bögar!!!

8. fanny, älskar du tvålar och janne ? :O
- hm, Linnea. Jaaaa, både och <333


9 .Vad har du för kamera? :)
- jadu, det undrar jag med :o - en nikon ifall, har ingen jävla aning om vad den heter :ooo

 

10. Brukar du prata mycket med philips föräldrar? Isåfall har du några tips på det då? =)
- Skrattade för mig själv när jag såg denna kommentar!
För nästan alla har problem att snacka med deras föräldrar osv. Jo, det gör jag. Brukar slå och brottas med Philips pappa, så tror det xD Nä, men försök att umgås mer med de, blir lättare att öppna munnen då. Sen att lägga en kommentar när vi pratar om något. vet faktiskt inte :(


11. Inget illa menat, men har du jättestora påsar under ögonen eller ser du alltid ut så? Eller sover du dåligt?
- Haha, hej du. Näe, det är såhär att jag är född med mina thepåsar under ögonen. Tänkte ett tag operara bort de, men vad vore jag utan de? Haha. Och jag sover jävligt dåligt med, men har ingenting med att göra med påsarna och ända sen jag var liten så sa alla att jag såg trött ut hela tiden, jag är en jävla tröttis helt enkelt.

12. Varför åkte du 11an förr? bor du där eller
- Haha, helvete heller, hellre döööööör jag. Nä, var på praktik där i 5veckor.


13. berätta om din asperger?=D
och hur vågade du berätta det?

- Vad ska jag berätta då? Att den förstör ens liv ganska lätt och finns nästan inget positivt med den? Jag känner, upplever, allt annorlunda med de som inte har det. när någon bryter ''reglerna'' så kan jag bli helt galen, blir kaos. Kan inte ens förklara. Men kommer alltid ha problem med det sociala och isolera sig själv, för det är jag jätte bra på :D
Sen hur jag vågade berätta de. Jag vågade knappt berätta för Philip, jag trodde han skulle lämna mig. Men vart så bra så. Men förr fick jag alltid en halv hjärtattck när någon pratar om de, för de pratar så feeeeeeeeel om den. Alla tror att man är cp som han i rymmden har inga känslor. De var lite överdrivigt i den filmen. Sen vågade jag egentligen inte, men jag pallade inte med skiten.


14. dina närmaste vänner?

- ida slida, Linnea

15. vad brukar du göra om dagen?
- skola, hem, sova, tv, duscha, data och sova, typ så?


16. Varför dricker du inte eller något sånt?
- för när man sätter en lag så finns det en anledning till det med.
Och jag tycker det är otroligt töntigt


17. dina favorit serier?

Greys anatomy, 30grader i februari, gossip girl, the river, teen mom.


18. vad längatar du mest till sommaren?

- Vara ute och gå med Philip, sola och bara ha en stor tröja på sig och fortfarande svettas. haha


19. ad har du för sommarplaner?

- Ingen aning, kanske följer med Philip till turiket? Han vill de och allt. Men mamma pratade om göteborg och Norrköping till släkten min.

20. vilken bh stolek har du?
jadu, har ett par jävla silikontuttar ja. 80 B, men den är förstor runt om men där framme är den perfekt ;D


21. vilken roll har du i klassen?
- typ, idiot, dryga, fula?


22. hur gjorde du med ditt hår så det växte så mycket? använde du ricinoljan? :)
- HAHASAHAHHAAHHAHAHAHAHAJASGHDJKSD
jag dör hellre än att ha bajs medel i mitt fina hår. + bara påhitt att de funkar, man inbillar sig så nå sjukt. Sen sket jag i att platta de, locka de och allt. Då jävlar ska du få se att håret växer!

Här var nog det som längst!

 

23. färgar du håret hemme eller hos frisör?
- förr gjorde jag det hemma, men mitt hår vart helt förstört och sen dess har jag färgat hos frisör.


24. vad ska du göra i sommar? :D
kom till skååååååååååååååååååne

- Skulle vara härligt att komma till skåne, fyfan vad man trivdes.

25. hur många har du legat med?

- Philip.
Varför skulle jag säga det -.-


26. har du twitter?
- Nej, funderar inte på att skaffa heller :D



27. varför bloggar du?
älskar din humor och ja allt shit med dig asså ;) hehe!
- gullis! För jag inte har något vettigare för mig tror jag. Gillar att skriva av mig och sådär, vill lägga upp bilderna jag tar och sånt :)


28. saknar du inte din syster ?

- Saknar tiden, ja. Men vi är helt annorlunda personer nu.

Skulle inte sitta dåligt att vara där

Jag: Fan, jag vinner fan aldrig något

Philip: Men älskling, du vann mitt hjärta.

Hur gullig är denna underbara pojke, utan honom skulle livet aldrig vara sig likt.

 

Såg på en tjejs blogg att hon gjorde slut med sin pojkvän för dom bråkade så mycket? Vad jag tycker? idiotiskt. Om man hittar en som man är kär i ska man inte släppa taget förs känslorna är borta eller otrohet, sen om ena är elak och slår en. Tycker jag. Menar, vi alla kan inte vara lika, vi kan inte bete oss likadant som alla andra. Vi alla bråkar, bästa vänner och pojk/flickvänner men man blir alltid sams och lever vidare.

 

Om man tittar längre in det här, finns det en sån jätte skilland mellann bästa vän eller förhållande? Man är jämt med sin kille/tjej om man är tillsammans, man berättar saker som man aldrig skulle kunna säga till någon annan. Man har roligare än någonsin och gör allt tillsammans. Det är samma med bästavänner fast man är kär och känner på ett annat sätt. Men ni ger väl inte upp era bästavänner för ni bråkar lite mycket i en period? Ni fattar grejen, så kass på att förklara.. I ett förhållande är man bästavänner, så känner nog alla. Ta inte det här fel nu och jag älskar Philip

 

Aja, ska ta på mig kläder nu och fixa i mitt rum. Mamma velade inte att jag skulle åka till philp eftersom jag hade feber i morse med, men mår bättre nu och ska tjata lite.

Även om det skär i hjärtat varje gång så lär man ändå sig ingenting. Är det för man inte bryr sig eller för man inte fattar vad man gör för fel. I hela mitt liv har jag fått höra att allt alltid blir mitt fel tillslut. För det var så alla ville ha det. Ni kan tycka att jag tycker synd om mig själv, gör det. För det var jag som allitd tog allt fel, på alla sätt som går. Ibland kändes det som ingen brydde sig, och ibland kändes det rätt. För ingen gjorde. Det skär, så otroligt mycket. För jag gör samma misstag om och om. Jag lägger mig i för jag vill skydda dom jag älskar, men slutar alltid att någon skriker på mig för jag sa något. Egentligen vill jag bara skydda för ingen annan gör det. Men det blir alltid fel, alltid något sätt. Jag kan gråta och gråta, men det spelar faktiskt ingen roll. För det är då jag skriker på uppmärksamhet. Jag är rädd för att gråta, för folk har alltid taget det på att jag vill ha uppmärksamhet, ingen såg hur dåligt jag mådde/mår. Även om jag får bra betyg så räcker det ändå inte, får alltid höra att jag ska kämpa mer. Jag kan inte sitta bland folk när de säger roliga saker för jag fattar inte och då leker jag dum. Precis vad alla tänker, den såkallade blåste tjejen. Jag sårar folk utan att jag vet de, jag har fått ätit upp all de. Har nog ton vis kvar. Föddes som en svår männsika, jag vet. Den jobbiga, som ingen velade umgås med. Jag förstår, jag orkade inte ens själv. Även om vissa saker ligger bakom mig så gör dom fortfarande ont, svider som vanligt. Finns alltid någon som drar kommentarer, eller råkar ta upp det. Hur tar man det, hur fan tar man en kommentar som säger '' vi vill inte att du ska leva''. Hur reagerar man. Klart som fan dom som skrev den vill att man ska gråta, aboslut bland folk för det är då dom kan säga att man vill ha uppmärksamhet. Precis alla jagar mig, för fort.

Och näe, läs inte det här.

Alla har väl perioder när man mår bra/dåligt, är det samma med glad/sur?

Jag var sån jävla dryg unge som inte kunde hålla käften för några månader sen, nu är jag mest tyst och blir sur för minsta lilla? Why? Vad fan är det för fel på mig. Jag har blivit en sån tråkig person, menar om man märker det själv så är det jävligt illa?

 

Jag har dragit ifrån alla på något sätt, skiter i alla känns det som. Jag gör inte det, men jag tappar hoppet rätt fort. Menar, skriver folk aldrig till mig, t.ex ska vi göra något? Nej, juste du ska vara med Philip, så vi skiter i det. Det är typ så. Sen säger alla att jag inte har tid med andra för jag bara är med Philip? WTF. Vill du leka med mig, fine. Säg till så fixar vi en dag, det är ju inte så att Philip tvingar mig att vara med honom? Blir fan helt snurrig. Sen är jag inte den bästa på att höra av mig, det vet jag. Men är man en riktig vän så hör man väl av sig? Jag måste ha brist på riktiga vänner.. Haha. Jag bryr mig inte längre, helt ärligt. Jag tappade hoppet förlängesen av dessa människor. Och dom för mig med. Det märks ju, hur det är mot en osv. Jag har en bästavän, och honom behöver jag bara, inte några falska bitches som snackar skit direkt man drar hem eller när det samlas tillsammans. De snackar om det som är nytt, menar det här intresserar dom, som det glädjer dom på något sätt.

 

Sen hatar jag verkligen när folk säger såhär ''ååååh, jag saknar våran tid, vi hade så roligt '' Eh, varför hör du inte av dig om jag var såååå himla rolig avv umgås med. Ne, trött på alla. Alla kan väl slänga sig i väggen och vakna till liv.

1. När jag ser någon jag inte tycker om eller är pinsam osv, så ler jag när jag ser dom. Allstå på ett elakt sätt, så elakt av mig... Men annars kan jag gå med ett leende jämt om jag är glad. Men det syns i ögonen. Så lätt att ta fel på det :(

2. Jag har den värsta hickan, den är så hög så alla hör. Skojjar verkligen inte eller överdriver inte. Alla tror att jag fakear den med, as drygt.

3. Jag kan inte vissla, om jag kunde vissla skulle jag göra det precis hela tiden.

4. Älskar när man kommer hem och bara tar på sig en tröja och lägga sig i sängen. T.ex jeans, värsta jag vet! Så är nog nästan alla, haha. Skulle passa mig som fan att bo i L.A, gå i klänningar varje dag, ehhe.

5. Jag gillar att plugga, konstigt nog. Jag var borta 7an och 8an och i 9an så började det hela, det började bli roligt för jag kunde.

6. Mitt ordförfråd är magiskt när det gäller bråk eller om någon anklagar mig! oftast kommer min elaka sida fram, hieieheieoe

7. Min dröm är att gå på en runway i Newyork. Ja, och bli modell, få kontrakt osv.

8. Jag älskar attt sjunga, men kan verkligen inte sjunga..

9.  Kissie är den bästa bloggaren jag vet.

10 Jag har ett snett ansikte, haha.

Fast här höjer jag ögonbrynet men ena ögat är typ längre och det andra är mer runt eller vad man ska säga. Samma sak med munnen, mungipan kommer mer upp påvänster sida, hur kul?