fannybajs

känner mig inte som en männsika, helt tom. Som sagt, det ekar, och jag blir galen utav det. Varför ska jag alltid känna såhär, kan jag nångång känna mig hel och inte tänka på allt det dåliga. for once. Jag fattar varför folk inte orkar med mig, för jag orkar inte ens med mig själv. Jag bollar med mig själv, fram och tillbaka. Jag vill vara i mitten, inte på kanten. De är där man ramlar, faller. trasslar in mig själv i mina egna tankar, hålet blir aldrig täckt. Varför måste det vara ihåligt, har jag inte straffats nog? Det är så jävla fel att skriva ut det här, och ja. JAg söker uppmärksamhet, för jag mår så jävla dåligt så jag inte vet vart jag ska ta vägen.