fannybajs

Lyssna på texten, underbar.

Går man igenom sin själ, försöker runda hjärnan men när man kommer tillslutet så tar det stopp och lär börja om från början. Man hittar aldrig svaret, varför man är så, tycker så, känner så. Allt är en gåta och att tycka om sig själv är nog svårast på hela jorden. Varför kretsar allt runt om hur man ser ut, varför måste man vara smal och no fet på kroppen för att vara ''sexig''? Jag kan se på mig själv tusen gånger och hittar aldrig något bra, inget som ser någolunda bra.

Jag har tappat bort mig tootalt. Jag hittar mig själv ingenstans, man trasslar bort sig i alla tankar. Jag försvinner i min egna blick, jag drunknar i allt jag hör. Jag vet inte, vet fan ingenting. Jag blir arg/irriterad så lätt, jag flippar ur totalt. Jag blir bitchig för ingenting, jag kan känna själv hur min blick ser ut. Även om jag är glad, även när jag tror det själv så är det fortfarande ihåligt. Det slår mig flera gånger, att jag inte är ensam om skiten, men varför lämnar den aldrig mig. Det är som den ska sitta i mitt huvud hela livet och påpeka allt jag gör.

Jag lämnar inte livet, min själ lämnar hela världen för något som jag inte vet varför. Vet ingen annan som isolerar sig mer än vad jag gör. Jag kan sitta och glo på en tv jävel utan att den är på mer än 1timme och tänka undra hur den skulle se ut om den är svart? Ni fattar. Jag är total lost.

Ska ta och ringa min psykolog och börja gå där varje vecka igen, så blir allt bra. D;