fannybajs

Alla har väl perioder när man mår bra/dåligt, är det samma med glad/sur?

Jag var sån jävla dryg unge som inte kunde hålla käften för några månader sen, nu är jag mest tyst och blir sur för minsta lilla? Why? Vad fan är det för fel på mig. Jag har blivit en sån tråkig person, menar om man märker det själv så är det jävligt illa?

Jag har dragit ifrån alla på något sätt, skiter i alla känns det som. Jag gör inte det, men jag tappar hoppet rätt fort. Menar, skriver folk aldrig till mig, t.ex ska vi göra något? Nej, juste du ska vara med Philip, så vi skiter i det. Det är typ så. Sen säger alla att jag inte har tid med andra för jag bara är med Philip? WTF. Vill du leka med mig, fine. Säg till så fixar vi en dag, det är ju inte så att Philip tvingar mig att vara med honom? Blir fan helt snurrig. Sen är jag inte den bästa på att höra av mig, det vet jag. Men är man en riktig vän så hör man väl av sig? Jag måste ha brist på riktiga vänner.. Haha. Jag bryr mig inte längre, helt ärligt. Jag tappade hoppet förlängesen av dessa människor. Och dom för mig med. Det märks ju, hur det är mot en osv. Jag har en bästavän, och honom behöver jag bara, inte några falska bitches som snackar skit direkt man drar hem eller när det samlas tillsammans. De snackar om det som är nytt, menar det här intresserar dom, som det glädjer dom på något sätt.

Sen hatar jag verkligen när folk säger såhär ''ååååh, jag saknar våran tid, vi hade så roligt '' Eh, varför hör du inte av dig om jag var såååå himla rolig avv umgås med. Ne, trött på alla. Alla kan väl slänga sig i väggen och vakna till liv.