fannybajs

Alla känslor kommer på samma gång, allt blir snurrigt och jag tappar bort mig själv. Mitt liv och andras är svårt och man kan inte beskriva smärtan man har inom sig, det skär och man tapper luften ett tag. Jag vet inte när bägaren rinner över, igen. Jag vill inte skrämma alla i min närhet, igen. Blir svagare för varje dag men jag växer ändå. Inom empati blir jag svagare och svagare. Jag känner känslor och det gör allt svårare. Frågar mig själv flera gånger, tusen gånger. Vem har jag blivit? Varför känner jag såhär? Känner alla såhär? Och tydligen så gör alla det, jag bryr mig, om alla andra som jag aldrig har gjort förut.