Du lovade, men det har gått snart en veckan igen, jag vet att du inte vill förändras och att du inte orkar bry dig.

Även om jag känner mig tom, så känner jag mig glad. Jag är glad för det jag har och jag kan leva utan dig. Vill skrika åt dig, igen. Jag vill bara berätta hur jävla dålig person du är och att du är fortfarande en 14åring fast du är snart 50. Hur kan man lämna någon som man lovade att man alltid skulle stanna. Ord betyder ingenting längre för vissa. Finns inte ord för dig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0